Vimsig,förvirrad,dement ja kalla det vad ni vill.Men att det inte är som det ska,det kan jag fullständigt hålla med om.

Nästan dagligen letar jag efter något jag lagt undan på ett bra ställe,men vad detta ställe var någonstans är en ständig fråga ?

Å jag blir fullständigt GALEN !!! Jag som alltid har sådan koll på saker och ting har helt plötsligt förvandlats till en virr panna   Så jobbigt och samtidigt skrämmande.

I dag då jag skulle hem,tömde jag min väska tre gånger för att hitta nyckeln till bilen men den var borta.

Går ut till parkeringen,phu bilen stod kvar.Men ingen nyckel vid bilen.Säger till Camilla att jag får gå upp till skolans expedition och se om någon vänlig skäl lämnat in en upphittad bilnyckel.

För att komma in på vår skola måste man ha en nyckel droppe som man sätter i mot denna lilla apparat på väggen.

Camilla är ju en vaken tjej så hon ser min bilnyckel ligga strax nedanför vid husväggen.

Vilken tur att den låg kvar.Det är många som har passerat denna nyckel under dagen.Sist jag gick in genom dörren och då måste ha tappat nyckeln var kl 06:50 i morse och nu var klockan 14:35.

Det var en stor lättnad och samtidigt blev jag åter igen rädd för mig själv - den slarviga Carina.

Någon hade ju kunnat tagit min nyckel och sedan gått fram till min bil,tror nämligen att det bara är jag på skolan som har detta bilmärke.Det är nackdel när det är ett märke på nyckeln, med vilken bilsort man har.

När jag berättade detta hemma sa Gabriella - mamma allvarligt nu får du väl ändå ha bättre koll.

Och Kent sa -Carina nu börjar jag bli orolig.

Jag hittar ju hem än så länge och det är väl ändå ett gott tecken på att jag inte är fullständigt illa ute,eller ?

Blev så glad nu ikväll när min mormor ringde mig.Det är nog första gången sedan jag flyttat hit.

Själv har jag blivit fruktansvärt dålig på att ha kontakt med någon.Har liksom gått ide nu.

Ska försöka rycka upp mig och försöka hitta tillbaka till det där glada roliga livet som jag faktiskt har i mellan åt.

Respektera dig själv tillräckligt mycket för att lämna det som inte längre ger dig något,

som inte får dig att växa och som gör dig olycklig.

Kram

Carina