November är en så tung och dyster månad.Det känns som om man levde i en grotta.Solen lyser med sin frånvaro.

Det är mörkt när man lämnar hemmet och mörkt då man kommer hem.

Ser fram i mot första advent och att få julfixa lite här hemma.

I dagsläge är det bara en passiv väntan, en väntan på att något roligt ska hända.Men vad vet jag inte,vill bara ha något att se fram i mot.

Nu börjar nedräkningen till jullovet.Fyra och en halv vecka kvar att jobba.Sedan väntas ett jullov på 18 dagar och där efter kommer vårterminen.En termin med sikte mot en ljusare årstid och en sommar.

Vi kommer att få många elever som slutar till sommaren och tankarna går till nästa höst,då elevantalet minskar.

Vad händer då? får vi jobba kvar? vem av oss måste sluta ? Ränkar dom anställningsår i kommunen ? eller blir det lottdragning ?

Vi är inte anställda i skolan utan i kommunen sades det på mötet igår.Någon eller några blir alltså inte kvar...

Trivs ju på skolan,med eleverna och med mina arbetskamrater så jag hoppas verkligen att jag blir kvar.

Pratade med en arbetskamrat i dag om när man kan ha möjlighet att gå i pension.Förr gick man vid 62 år och nu arbetar de flesta till 67-70 år.Det är på tok för länge för mig.Man vill ju hinna njuta av pensionen innan man blir för gammal.Jag har ju några år kvar att jobba men man funderar ju ändå,det tillhör ju oss kvinnor att fundera på litet och på stort.

Alla har vi ju en möjlighet till att förändra våra liv på ett eller annat sätt.

Hur du väljer att leva,hur du gör dina val,skapar en möjlighet eller en svårighet i någon annans liv.

Kanske har du just idag ,eller imorgon,möjligheten att skapa en outlånlig och viktig upplevelse i någon annan människas liv.

Så gå försiktigt genom livet.Med eftertanke och omsorg.

Det du tänker det gör du - det du tänker just nu har en avgörande betydelse för resten av din framtid.Och därigenom andras.Så välj rätt väg.

Många tankar och funderingar som sagt och den som lever får se hur det hela slutar.

När du kan säga nej till andra utan att känna att du måste förklara varför,

har du på djupet lärt dig att säja ja till dig själv.

Kram

Carina