Klockan 15 i dag var jag hos Handens närsjukhus för att visa upp min vänstra fot.

Jag satt i väntrummet och hör någon komma i korridoren trummande på sin matlåda.Framför mig stannar en man,ja han som trummade på matlådan,Carina Andersson,säger han.Japp det stämmer säger jag.Jösses vilken skum läkare.

Det är väl inget konstigt att trumma på en matlåda men han gav mig inget läkar förtroende.Trodde först det var en ung man som övade inför kvällens gigg.

Han läste innantill på min remiss och bad mig visa foten.Förklarade att det inte fanns någon garranti för att operationen blev lyckad.Det tar cirka 3-6 månader innan jag kan börja träna igen,i värsta fall upp till 12 månader.Det skulle tas bort en led och sättas dit en spik i stortån.Han upptäckte även att jag hade tre små cystor i tån.Dessa cystor förföljer mig från topp till tå,märkligt.

Vill du kan jag sätta dig på vänte lista och då blir det operation i november/december.Men jag kände mig tveksam eftersom en operation alltid är en risk.Det är i och för sig inte så trevligt med värk varje dag så fort jag har skor på mig.Men jag kan nog stå ut.Han sa att jag kunde fundera och komma tillbaks i december så nu ska jag ta mig en ordentlig funderare till 20/12.Läkaren dikterade medans jag väntade och sa att jag arbetade med akustiska ungdomar.Gissa om jag fick mig ett gott skratt.

Det är autistiska ungdomar jag arbetar med vilket han kom på då han sa fel.

Blir det dig jag träffar i december frågade jag ? ja om vi lever svarade han.

Ja det var en för mig mycket märklig läkare.

Har i dag gjort pannbiff på älgfärs till ett helt regemente,ja lika bra att göra stor kok då man ändå är vid spisen.

Det blev gräddsås,potatis,stektlök och lingsonsylt till,jätte gott.

Sen var det dags att gå upp på vinden för att plocka fram mina ridkläder.I morgon ska jag till Fors Gård och rida islandshäst.Men jag höll på att ramla ner från vinden.Tog ett steg ner och halkade men som tur var fick jag ett bra tag med handen och lyckades hänga mig kvar.Blev jätte rädd men samtidigt så glad att jag klarade mig.För hade jag ramlat ner hade det inte blivit någon ridning i morgon.

Nu är det dags att klippa klor på på fyra hundar sedan blir det träning.

Kram

Carina