Vilka fantastiska dagar vi haft sedan i måndags,man får ju faktiskt vårkänslor.

Tyvärr är nätterna fortfarande kalla,så än får jag skrapa bilen varje morgon.

I morse var jag med om något riktigt otäckt...

Skulle åka till jobbet och svänger ut från vår grusväg ut på landsvägen.

På andra sidan vägen finns en vägbom och där står det ibland bilar parkerade.Och så även i morse,men utanför bilen låg en människa,helt livlös.

Jag stannade bilen och ringde genast 112 och berättade vad jag såg.Dom bad mig gå ut ur bilen för att se om människan levde,men det vågade jag aldrig.Tänk om den reser sig upp eller om det finns någon annan i närheten.

Förardörren på bilen var öppen och även dörren till baksätet.Det var så obehagligt att se och jag ombads att stanna kvar tills ambulans och polis kom till plats.

Hade larmecentralen i telefonen som ett moraliskt stöd tills ambulansen kom.Jag var skärrad och pratade oavbrutet,så fort han inte svarade ropade jag HALLÅ! Ja jag är kvar fick jag till svar,han var lugn och sansad,jag var livrädd.Samtidigt besviken på mig själv som inte törs gå ut och se efter vad som hänt ?

Det tog 18 minuter från det att jag ringde tills ambulansen kom,snabbt eller hur,med tanke på hur långt ut vi bor.Men det kändes som en evighet.Stod vid landsvägen med varningslamporna på,flera bilar passerade,ja säkert ett 20 tal,men ingen stannade.

Ambulanspersonalen frågade om jag varit fram till personen,och snäste åt mig att ta min bil och parkera en bit i från. Hon var riktigt otrevlig ambulansföraren.

Satt på andra sidan vägen i min bil,parkerad vid min brevlåda och hjärtat slog i 200.När personen kom in i ambulansen kom kvinnan över och meddelade mig att det var en kvinna som låg vid bilen,hon lever men är trött och medtagen.Hon tackade för min insatts och sa att jag kunde åka vidrae.Polisen hade inte kommit än så hon tog mina uppgifter.

Vid lunchtid ringde polisen mig och frågade om det var jag som funnit kvinnan.

Hennes anhöriga ville ringa mig för att hämta bilen.Vilket jag sa var ok.

Jag frågade då om hon blivit utsatt för brott eller var sjuk.Vet att dom har tystnadsplikt,men när man bor som vi gör blir man lätt lite mörkrädd.

Inget brott svarade plosen och jag kunde då pusta ut.

Strax efter detta ringer sonen mig och jag berättade vad jag sett och frågade hur det var med mamman ?

Hon ligger på akuten,det är allt jag vet.Ska nu hämta bilen och sedan åka dit.

Hon är en skötsam kvinna på 49 år,trebarns mor och dom förstod inte alls vad som hänt och varför hon var i Grödinge.Det fanns ingen koppling dit.

Hon hade varit borta sedan kvällen innan och detta var inte alls likt henne.

Jag förklarade vart bilen stod och bad honom att höra av sig igen och berätta hur hon mår.

Nu i kväll fick jag ett sms -Hon mår efter omständigheterna bra,är kvar på sjukhuset.Tack vare dig så har vi vår mamma kvar.Du är en ängel stort tack för att du var där i rätt tid Mvh ..... med familj.

För mig fanns inget annat än att ringa 112.Att stanna kvar och se att ambulansen tog med henne kändes också som ett måste för att kunna släppa detta någorlunda.

Jag har mått riktigt dåligt i dag,tankarna har snurrat och jag har verkligen undrat vad som hänt denna kvinna.

Hon låg där på marken i kylan,hur länge hade hon legat där ? Stackars kvinna.

Så en mycket förvirrad och tankspridd Carina har idag varit på jobbet och vimsat runt i hemkunskapen med mina elever som är fantastiska.Men det var ändå skönt att få vara på jobbet och försöka att tänka på annat.

Nu hoppas jag på en god natt och att jag snart kan släppa detta ur mina tankar.Men vet att jag kommer bli påmind om det varje gång jag går min PW runda för då passerar jag platsen där kvinnan låg.

Kram

Carina