Redan decemer,jag hinner inte med någonting längre.Mitt vakna tillstånd går åt till arbete och jakt.Däremellan sover jag känns det som.Har lite svårt för denna mörka årstid,men snart vänder det igen,skönt.

Dagens första såt var färdig jagad då jaktledaen ropar ut på radion att jakten avsutas,patron ut,vi samlas vid grillplatsen.

Jag tömde min bössa och klättrade ner från tornet,nu skulle det bli gott med lunch och att få värma sig vid brasan.Det hade varit lite småregningt på förmiddagen så jag kände mig lite frussen.

Började gå mot grillplatsen då jag hör att någon kommer gående bakom mig.Mycket märklig känsla då jag visste att jag suttit långt ifrån nästa pass skytt.

Jag vänder mig om möts jag av en älgkalv,som i fullfart med öronen slickade bakåt springer rakt mot mig. Jag blev livrädd och skriker rätt ut NNNNNNEEEEEJJJJJ!!!!!!!!!!!!

Då vaknar jag till ur min (mar)dröm,hjärtat slår så hårt att det ekar i sovrummet,jag blev samtidigt rädd av mitt eget skrik och hade jätte svårt att somna om,uppjagad till max.

Kent undrade vad jag skrek för ? och jag var orolig att jag hade väckt våran gäst Jörgen.Men han hade som tur var inte hört mig skrika under natten.

Lyckades till slut somna om och det första jag tänkte då jag vaknade i morse var,idag ska jag skjuta älgkalven,han ska minsann få igen...Men tyvärr lös älgkalven med sin frånvaro.

Undrar om jag kan börja kallas för jaktgalning ?

Det har blivit jakt i dagarna tre för min del,tog ledigt från jobbet i fredags.

Jörgen ( uppfödare till Tezz ) kom till oss i torsdags och har varit kvar till idag söndag.

Det har skjutits rådjur,dovhjort och vildsvin under dom här tre dagarna.Mycket frisk luft,en heldel steg och trevligt umgänge.Nu är det bara att ladda batterierna till nästa helg.

När man jagar varje helg är det svårt att hinna med något annat.Får lite dåligt samvete när jag inte hinner träffa mina barnbarn.Men som tur är råder Isabella bot mot detta,hon var nämligen barnvakt åt Minou denna helg så i fredags var kom hon över till oss med Minou och Collin.Dom åt middag med oss och vi myste en stund innan det var dags att säga hejdå.

Mina fina älskade barnbarn Minou 4 år och Collin 3 månader.

Första ljuset är tänt,tre veckor kvar till julafton.

Kram

Carina